Blomman vågar vägra vattenkopp, hink is the shit!

Idag har plugghästen galopperat! Hela förmiddagen fick den galoppera igenom en halv bok som Richard Sennett har skrivit. Hade det varit en kvalitetsbedömning så hade plugghästen fåt iallafall en 8:a på galoppen! Hade boken varit en smula mer kul hade det kanske till och med blivit en 9:a!

För boken är rätt vissen. Det enda han ältar genom alla 140 sidorna är vilken fruktansvärd verklighet vi är påväg mot. Helt makalöst spännande att läsa om, verkligen. Jag har redan försökt läsa boken 1 gång. Men då kom jag bara halvvägs, för sedan kände jag mig lika vissen och maktlös som han. Jag är kanske lite efter, men jag fattar inte grejen med att allt ska problematiseras så himla mycket hela tiden. Men det är tydligen det forskare och akademisk utbildning gör och går ut på. Skriver man ett arbete, ja då ska man ha en frågeställning och sedan ska man problematisera det. Ju mer man problematiserar det, desto bättre. I slutet på arbetet kan man ha en lösning, om man hittar någon, det kan vara så att det inte finns någon. Det gör inget, arbtete kan vara skiiiitbra ändå. Huvudsaken är att man hittat ett problem! Det är det hela grejen går ut på. Leta problem och problematisera.

Ibland verkar det att göra allt väldigt komplicerat om man frågar mig! Varför lägga så stor vikt vid att hitta ett problem och sedan problematisera ytterligare? Borde inte allt bli lite bättre och lite roligare om man försökte hitta en lösning eller se en möjlighet istället? Men jag antar att jag inte bör ifrågasätta så himla mycket, jag bör nog bara göra som jag blir tillsagd. Kanske kan man problematisera att man tycker det är ett problem att man ska leta så mycket problem? Kanske vore ett ämne för C-uppsatsen sen, eller iallafall B-uppsatsen.....

Naj, nu har jag inte tid att sitta här och hänga längre! Dags att galoppera vidare på plugghästen!

Stora Blomman och lilla Lilly