Idag har vi varit i ridhuset och ridit igen. Vi har haft en liten "ridpaus" kan man säg. Kört mycket markjobb och en del trixande senaste veckan. Men idag kände jag att han faktiskt behövde rastas lite, det är knöligt i hagen och jag önskar att han håller sig på mattan så mycket så möjligt. Jag önskar INTE några skador på grund av att han anser sig behöva skutta runt där bara för att han tycker han har överskottsenergi.

Trots bristen på vettig ridning sedan ett tag tillbaka så var han himla fin idag. Framförallt väldigt avspänd! Nu gäller det ju bara att kunna ta med den avspända känslan och samtidigt kvicka upp bakbenen och få igång ett riktigt bra jobb. Men det ska nog inte vara några problem :)

Var en vända på Börjes också. Känner mig duktig, handlade bara för 179 onödiga kronor. De andra kronorna jag handlade för var hästmat, alltså nödvändiga kronor. De 179 kronorna gick till en lickit-sten med hållare. Han visakde i mitt öra att han ville ha en sådan. Och eftersom min häst tillhör den mer bortskämda skaran hästar så är det klart han ska ha en lickit-sten om han vill ha det ;) Så har hängt upp den i boxen till honom. Hängde den vid gallret så han ska kunna trycka den däremot och få lättare att slicka på den. Det stog i "instruktionerna" att den skulle hänga 1 meter från väggen och i mankhöjd. Rekomenderat dagligt intag var 100-300gr, eh what??? Hur kan det finnas ett rekomenderat dagligt intag på något som bara innehåller glukossirap och dextros?   Tror ju oavsett inte det är någon risk att han äter upp den, han verkade måttligt road när jag visade honom den och försökte få honom att smaka  

För övrigt står det just nu 1-0 till mig i kriget om höet i lådan! Moahahahaha!    

Matte är MYCKET nöjd, pålle är mycket MISSNÖJD!!  

Igår och idag har det varit sådär alldeles underbart "pigg och glad"-väder! Sol och kallt och lite hög luft. HÄÄÄÄÄRLIGT så det bara smäller om det! Älskar sådana dagar så jag bara njuter och suger åt mig varenda liten solminut. Då får jag ju massa sol på mitt "positiva lager" som jag kan ta av om det råkar regna en dag eller två, eller en vecka ;) Så det är bra att ha!

Blomman-bus tyckte också att det varit "pigg och glad"-väder! Bäste herrn har varit som en överladda bomb redo för explosion ungefär hela veckan. Så fort jag börjar fundera över att korta tyglarna så börjar ponnyn snedställa och undra om det inte kan tänkas vara så att vi kanske kanske skulle kunna tänkas galoppera istället? För skritt är ur hans perspektiv sett just nu en totalt meningslös gångart. Trav är ok, men galopp är ju bara ett sådant totalt "hallelujamoment" om du frågar honom! Haha, toksöt är han min häst <3

Sedan när han då väl får galoppera så byter han lite hejvilt, piper till ibland, och såklart, ett och annat glädjeskutt kommer det också. Byta hejvilt får han dock inte, utan byter gör man när man blir ombedd, inte för att man råkar tycka det är lättare att galoppera i ena galoppen än andra. Dock byter han snällt tillbaka när jag ber om det, han bara måste ändå, för att testa och se liksom ;)

När han är så goo och glad hela tiden så är det liksom omöjligt att inte bli smittad! Han tindrar just nu, och han verkar så lycklig och tillfreds med allt. Han till och med glufsar i sig varenda strå av sitt natthösilage. Något som knappt hänt någon gång alls under hela tiden han bott hos mig. Det är så härligt att se, mår han bra så mår jag också bra!

Min favoritbild just nu, fatta vilken powerponnie jag har!  

Jag brukar inte vara med i massa tävlingar hit och dit. Men det arrangerades en tävling med temat "Kärleksbild" med hästtema på denna bloggen http://gennes.se/. Jag har en bild på min änglahäst som betyder mer än ord kan beskriva för mig. Som en underbar vän har tagit på oss. Och den blev utvald till en av de tio (elva) finalbilderna. Behöver jag ens säga att det gjorde mig otroligt glad?!

För mig säger den allt, min underbara, vackra häst. Det är dessutom en bild tagen på våran allra första tävling tillsammans. Den tävling som också var vår sista, även om jag inte hade den blekaste aning om det just då.

Pachá var en showman, det var han alltid. Varenda dag med honom var en upplevelse. Hela han var en upplevelse. För honom handlade allting om att ha roligt. Jag har aldrig mött en så positiv häst som honom, varken före eller efter. Det spelade ingen roll om han gick i hagen, om vi åkte till hovslagaren, om det var dressyrträning, rejs i skogen eller veterinärbesök. Han lyckades alltid roa sig, och även sin omgivning. Han hade ett självförtroende och en självkänsla som inte var av denna värld. Han var verkligen unik.

Men den bittra verkligheten är ju att alla sagor har ett slut. Vissa sagor är korta och andra sagor är så långa att de blir flera stycken romaner av dem. Våran saga var alltför kort. Varför blev det så? Och vem bestämmer egentligen när sagan ska ta slut? Jag så oändligt nöjd med den saga vi skrev ihop han och jag, men jag är bittert besviken över att slutet kom så plötsligt och drabbade min bästa vän på det mest brutala sätt man kan tänka sig. 

Det går inte en dag utan att jag sörjer min älskade Pachá. För mig spelar det ingen roll att han inte längre finns vid min sida, för han är alltid med mig. Han har en alldels egen plats i mitt hjärta, samma plats som han alltid haft och alltid kommer att ha. Men trots att jag föralltid kommer sörja honom och sakna honom, så kommer jag också alltid att kunna glädjas över att jag fick denna fantastiska möjlighet att få lära känna honom och ha honom i mitt liv. Han gav mig så otroligt mycket. Högt älskad, otroligt saknad, för alltid i mitt hjärta  

Vet ni en sak, dagarna blir sakta men säkert ljusare och ljusare. Det betyder att vi närmar oss sol och värme igen! Häääärligt  

LÄNGTAR så in i bombens till detta igen!

Wiiiie! Vi är på G igen min ponny och jag! Och vi inleder starkt. Igår blev det ett joggpass och idag en tur till ridhuset. Vi behöver vårväder och ljusa kvällar nu tack! Jag vill ut i skogen. Jaja, får väl hålla mig till helgen, då är det ju ledig helg så då ska det nog allt kommas ut.

Hursom så har han iallafall varit toppfin. Att han är toppfin även efter vila ser jag lite som ett kvitto på att jag gjort något rätt i min grundtanke och grundridning. Annars hade det ju inte blivit bestående även efter vila så att säga.

Enda märkbara skillnaden har varit att han varit rätt överladdad ;) Haha, men de kan jag leva med! Han blir så galet häftig när han riktigt suger tag framåt med tryck bakifrån! Händer ju att det blir en bock eller två också, fast de är ganska oskyldiga. Bara roligt att han visar att han är glad, sålänge det är på den nivån.

Nu dags för sängen, tidig morgon imorgon. Varför är det alltid så att det är som allra skönast i sängen de morgonar (hur f*n stavar man till det????) man börjar som tidigast? Har någon svaret på den frågan så fram med det bara! ;)

När jag kollade vädret igår så lovades det strålande sol idag, något gick snett! Ingen sol i sikte här inte. Om det inte finns strålande solsken ute så får man försöka lysa upp världen bäst man kan själv istället :)

Blev ingen ridtur idag, haha, "någon" sov alldeles för länge för att hinna med det   Så det blev helt enkelt bara en tur för att fixa allting annat hos honom. Fjäskade för honom med en morot istället, verkade som att det gick hem  

Har införskaffat linfröpellets till honom. Eftersom pälsen inte riktigt verkar vara sig själv så tänkte jag att det kunde vara bra. Dessutom kompletterar det den övriga foderstaten kanon så hoppas det ska bli bra. Tycker "svamparna" börjar torka upp lite. Hoppas hoppas att det betyder att det är på tillbakagång. 

Resten av min dag ska spenderas på jobbet. Någon måste ju ta betalt även på söndagar, och den här söndagen är det min tur helt enkelt  

Bara för att han ääääälskar sitt fönster!

Ok, haha, jag erkänner; Igårkväll kunde jag inte hålla mig längre, suget efter en tur på den vilande ponnyns rygg blev helt enkelt för stort och jag tog mig en skrittur på kvällen på bästa Blomman.

Och det var så myyyysigt att sitta där och kika på de luddiga spetsade öronen. Alldeles ensamma var vi och helt lugnt och stilla. Och luften var så där kall och glittrande. Lycka <3

För det är det verkligen för mig. Ren och skär lycka att sitta där på ryggen på min fina häst och bara njuta av honom. Jag är så glad att han finns i mitt liv!

Idag har det ju då återigen regnat typ hela dagen igen, suck! Att det aldrig kan ta slut?! Snälla tomten, jag önskar mig torrt och kallt, det är väl inte för mycket begärt? Det är ok om du drar in på snön, men ialllafall torrt och kallt! Jag lovar att vara snäll hela vägen fram till nästa jul om jag får det som en förtidig julklapp!

Imorgon får vi se om jag stjäler till mig en liten tur igen eller om det får bli ytterligare vila. Spelar egentligen kvitta, vi var nog ute i ungefär 20 min igårkväll och det var skritt på långa tyglar och trav en pytteliten bit. Han var för övrigt helnöjd med att få lite aktivering igen istället för att bara vara haghäst ;)

I veckan ska vi igång oavsett, på tisdag var vilan planerad att ta slut. Så då ska vi hålla oss i skogen så mycket så möjligt, och när det är mörkt eller regningt får det bli turer till ridhuset istället. Längtar nästan lite efter att få komma ut på en tävling eller två sen till våren. Vi får väl se hur det blir..... :)

Vaknade till strålande sol och lite så där frostkall luft imorse, härligt! Inledde dagen med att ta en tur till min elev som jag har för tillfället.

Det är så fantastiskt roligt att få försöka lära och hjälpa andra, och ännu roligare är det när man ser att det funkar för dem och när de liksom skiner upp när de märker att de också kan! De var jätteduktiga, både eleven och hästen, det går verkligen framåt. Jätteroligt! Att det sedan är en alldeles speciell liten gul häst som påminner en hel del om den som en gång i tiden var min gula häst, gör ju det hela ännu lite mer speciellt för mig.

När jag ser den så kan jag verkligen minnas min tid med min Gul. Åh vad jag kan sakna honom ibland. Tänk vad mycket vi gjorde och upplevde tillsammans! Vad många minnen vi har, vad många härliga, underbara stunder vi hade. Och tänk vad oräkneliga tårar jag också fällt under vår resa tillsammans. Min Patrik kommer alltid att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Han fanns med mig under en tid i mitt liv när det var tufft, riktigt tufft. Han fanns alltid där då, fina lilla gul.

Alla våra träningar och resor vi gjorde. Stockholm, Gotland*2, Hässleholm Horse Shows rasparad, och inte minst den utvecklingskurva vi fick hos Júlio.

Men trots alla fina underbara stunder vi hade är jag så otroligt glad att jag lät honom gå. Vi var klara med varandra, det var dags helt enkelt. Och nu bor han på det bästa ställe man kan önska sig! Han är så älskad och så uppskattad för den han är. I mars i år fyller han 20 år, gammal och vis. Fast rävfarmen han har bakom ena öret kommer nog aldrig försvinna ;)

Tack lilla gula häst, TACK för allt du gav mig!