Vaknade till strålande sol och lite så där frostkall luft imorse, härligt! Inledde dagen med att ta en tur till min elev som jag har för tillfället.

Det är så fantastiskt roligt att få försöka lära och hjälpa andra, och ännu roligare är det när man ser att det funkar för dem och när de liksom skiner upp när de märker att de också kan! De var jätteduktiga, både eleven och hästen, det går verkligen framåt. Jätteroligt! Att det sedan är en alldeles speciell liten gul häst som påminner en hel del om den som en gång i tiden var min gula häst, gör ju det hela ännu lite mer speciellt för mig.

När jag ser den så kan jag verkligen minnas min tid med min Gul. Åh vad jag kan sakna honom ibland. Tänk vad mycket vi gjorde och upplevde tillsammans! Vad många minnen vi har, vad många härliga, underbara stunder vi hade. Och tänk vad oräkneliga tårar jag också fällt under vår resa tillsammans. Min Patrik kommer alltid att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Han fanns med mig under en tid i mitt liv när det var tufft, riktigt tufft. Han fanns alltid där då, fina lilla gul.

Alla våra träningar och resor vi gjorde. Stockholm, Gotland*2, Hässleholm Horse Shows rasparad, och inte minst den utvecklingskurva vi fick hos Júlio.

Men trots alla fina underbara stunder vi hade är jag så otroligt glad att jag lät honom gå. Vi var klara med varandra, det var dags helt enkelt. Och nu bor han på det bästa ställe man kan önska sig! Han är så älskad och så uppskattad för den han är. I mars i år fyller han 20 år, gammal och vis. Fast rävfarmen han har bakom ena öret kommer nog aldrig försvinna ;)

Tack lilla gula häst, TACK för allt du gav mig!