Hela denna helgen har spenderats i bilen, på väg till eller hem från Ramdala utanför K-krona. Vi har vart på kurs.

Vi har vart på kurs för att JAG ska lära mig att rida. Sitta lite bättre, pilla lite mindre, andas lite mer och vara lite mer "i min kropp".

Och jag är bara så GLAD! Kursdagarna har varit så otroligt mycket mer än jag vågat hoppas, och jag känner bara att jag liksom hittat tillbaka!!! Min vilsenhet är borta, vi är på banan igen, siktet är inställt, målet är förvisso out of sight än sålänge, men what ever! Vi är på VÄG!!!!! :D:D:D:D

Vi kan ju ta det från början!

Dag 1 (Fredag)

  Vi åkte extra tidigt hemifrån. Vi hade ju ett litet ärende innan vi skulle till kursen. Vi skulle hämta vår underbara, nya dressyrsadel! Eller, den är ju begagnad (för en ny köper jag ALDRIG mer, usch och fy för att försöka rida in en splirrans ny sadel!), men ny för oss. Och den är precis så underbar som jag minns den! Åååh, jag är verkligen kär i den! Dessutom så kalasfint skick och kanon i stoppningen att mycket mer inte gått att önska!

  Hursom, vi invigde den såklar omedelbums! Det var dock inte riktigt 100, den tippade lite fram, trots att vi hade det vita fåret (det tjockaste) under. Men ingen katastrof, bara inte topp så att säga!

Kursen inleddes med att jag fick en introduktion till vad allt gick ut på. Jag fick även presentera mig själv och min häst och vad mitt mål med ridningen var.

  Efter det blev Blomman påklädd och så började vi!

  Det första jag fick göra var att stoppa in foten längre i stigbygeln. Jag har den gärna rätt långt ut på tån, vet inte varför, antagligen för att det känns väl invant och därmed bekvämt. Lite längre in på foten finns ett balanscentrum, om någon knackar en under foten känner man det. Hur häftigt som helst! Har man då stigbygelplattan där, så får man en "markkänsla" under foten, och allt blir stadigare. Det är hur läskigt som helst att några cm skillnad kan göra sådan enorm skillnad för känslan!

  Fick även rida med en markant mer buren hand än jag brukar. Jag har lite taskig handställning, lite låg och lite kullagda. Det kändes som att jag satt med händerna långt upp i skyn, men när jag kollar på bilderna så ser det verkligen inte ut så.

  Sedan red vi runt, skirtt mest, och kollade av att jag visste vart jag hade mina sittben och att de jobbade med i rörelserna på ett bra sätt. Och rättade till lite fix med min sits. Kände mig jättenöjd med mitt första pass och åkte hem med en hel tankar och funderingar att sova på.

Dag 2 (Lördag)

  Så var det dags för ny färd till Ramdala. Vi var sist ut för kvällen, jag hade jobbat hela dagen. Men tack vare fantastiska människor så löste de det ändå så att jag kunde få vara med och delta. Började med att checka av lite från dagen innan och sedan köra igång. Fick ytterligare lite tips och trix till min sits, och jobbade på att komma ihåg att ha stigbygeln längre in på foten. Och jobbade mycket på svinget, svinget ska ta oss framåt. Bra tanke, den ska jag komma ihåg! Blomman har mycet sving, så det blir lite studsigt ibland, men när vi (JAG) lärt mig svinga med honom istället, då kommer det att bli alldeles galet häftigt!!

  Lite trav och lite skolor blev det, och några halter. Ännu mer nöjd med den dagen, och började känna mig lite sorgsen över att mer än hälften var avklarat. Bara ett pass kvar....

Dag 3 (söndag)

  Grand Finale!

  Blomman inledde starkt med att hoppa och skutta i trailern under lunchen. Såpass att jag fick släppa ner han från bommen en vända (tack käre gud för panikbommarna i mitt släp, de värdesätts högt! Amen). Han hade lagt över det ena frambenet lite snyggt. Han har stått jättefint och väntat de andra passen, men nu var det tydligen inte kul längre. Jaja, ibland får man ta dem som de är ;)

  När vi väl kom igång så gick det fint. Han tuffade på bra, om än en aning ofokuserad och "gapig och skrikig". Men det är ju baksidan, bakom den flotta framsidan, av att ha hingst. Vi hade en disskusion om uppförande och beteende, och sedan gick det iallafall bättre, om än inte helt fokuserad. Faktiskt har han aldrig (som jag kan minnas åtminstone) betett sig sårdär innan, men det blev väl lite för mycket helt enkelt.

  Trots ponnyns inledande ofokus och min lättare irritation över detsamma, så gjorde vi ett bra pass. Idag blev det skolor i trav och galoppjobb. När vi får till det, när jag lyckas hitta min sits och min balans och vi jobbar ihop, då blir det världens underbaraste känsla! Åh, jag är verkligen så otroligt glad att jag råkat hitta detta! Det känns så rätt, det var länge sedan jag kände mig så upprymd och uppriktigt glad i ridningen senast. Jag tror jag har hittat "min grej", hur jag vill rida, ett koncept som passar MIG helt toppen, och en tränare som lyckas förmedla det till mig på ett sätt som gör att jag kan ta till mig och förändra. Haha, jag finner knappt ord, det jag vill ha sagt är egentligen bara att jag har haft en galet bra helg, och jag kommer leva på den länge! På känslan av ridningen och längtan till nästa kurs!

Här är några bilder som Natalja knäppte på oss (1000 tack för det :))

Fiffi tycker inte att dressyrträning är så kul ;)